braineater

När jag inte läser, så jobbar jag för fullt med den här målningen:


Jag har dessutom skaffat Twitter och ni hittar mig på @torskoga

Då var det en ny vecka och nästa delkurs har startat, som också är den sista för terminen. Som det ser ut nu kommer jag att ägna mycket tid med näsan i böckerna.

Samtidigt har nya projekt börjat ta form i första utvecklingsfasen, men de får stanna i den fasen då jag upptäckte att jag inte har tillräckligt stora canvasdukar till mitt förfogande. Däremot skissar jag friskt och jobbar på andra, mindre projekt så länge. Dessutom ger jag mig själv en snabbkurs i kroppens anatomi.

Jag är tillbaka från mitt isolerade tillstånd. De senaste veckorna har jag jag inte tänkt på annat än minne, kulturarv och dess politik, och till slut en hel del Strindberg, som jag blivit en expert på känns det som. Under mina researchtimmar tillsammans med en påse chips snubblade jag över Strindbergs twitter-sida, som alla Strindbergdyrkare kommer gilla. Trots att han varit död i hundra år så är han ändå hippast på Internet.

Det huvudsakliga syftet var, när jag skapade denna blogg, att publicera och visa upp målade alster. Nu har den har sidan funnits i snart två år och jag har inte visat en enda målning. (Om det är något värt att visa upp är en annan fråga.)

Därför chockade jag mig själv då jag avslutade en målning häromdagen. Det var min första på två år och lite ringrostigt kändes det allt.

Mitt huvud har blivit fullt av idéer och nu letar jag efter ledig tid att förverkliga dem på.

Jag kan säga att här händer inte så mycket. Majoriteten av tiden försöker jag läsa bakdelen av mig. Mycket, mycket att göra. Däremot har jag försökt uppliva min gamla j-rock-period vilket är det jag roar mig mest med.

Men förutom det har jag skaffat Instagram och försöker ta bilder så ofta det bara går. För de som undrar och har lust att följa heter jag mycket kort och gott torskoga. Jag kan erbjude ett smakprov på de bilder som blivit tagna än så länge.

Påsken spenderades hemma hos min mamma och på fredagen begav familjen sig ut på den årliga konstrundan.

Jag och min syster bestämde oss för att påskbaka för att få lite känsla i kroppen. Receptet är hämtat från Leila Lindholms Hello cupcake!

Jag hade lyckats tappa min gamla bag tag på resväskan och bestämde mig att det var hög tid att skaffa en ny, som är lite mer litteraturinspirerad. Sedan var påsken över och det var dags att återvända till campus.

Här försöker jag klämma in städning och måleri mellan läsningarna.

Efter några regnfria dagar i de småländska skogarna och värme som gör att man öppnar jackan börjar även jag hoppas på att våren faktiskt är på väg och att jag kan tacka kängorna för denna tid och hälsa dem att vi syns i oktober igen.

Här hemma i lyan inträffar något som jag skulle kalla vårstädning, men hos mina förfäder skulle det troligtvis kallats något i stil med 'spontant undanplock utan direkt engagemang'. Men några uppgifter har minsann bockats av från listan.

I övrigt bestämde jag mig, i firandet av de smått varmare dagarna, för att skämma bort mig själv med en bukett tulpaner. Min första för att vara ärlig. Inköpet skedde med motivationen att jag har en vas som bara samlar damm i bokhyllan (mitt ställe att samla allt som inte har ett eget skåp eller egen låda). Då jag väl kom hem insåg jag att tio tulpaner blev som packade sardiner i min smala vas. Platsoptimist som jag är så fick jag en ögonöppnare. IKEA nästa!

Vårterminen började och har redan under sin än så länge korta tid lärt mig så otroligt mycket.

• Jag har bevisat för mig själv att jag kan skriva en uppsats och få den publicerad.
• Jag har lärt mig saker både om hur man driver ett projekt och hur man pratar med ekonomimänniskor. Om jag däremot bemästrar det återstår att se.
• Jag har kommit till insikten att jag kan stå rak i rygg på egna ben även efter de mest hårda bakslagen.

Med allt detta kombinerat har jag bestämt mig för att öppna dörrar till nya möjligheter när andra framtidsplaner har slopats. Det är med gott mod, kunskapstörst och kortare hår jag nu vill möta framtiden och göra den så spännande som möjligt.

Ni lär definitivt höra mer från mig.

 

Jag är helt ockuperad mentalt av uppsatsen, men ibland hinner jag hitta fönster att smita ut genom. Förutom att då syssla med små intressen började jag idag packa till framtida resa, vilket är en dålig vana eftersom det är mer än en vecka kvar innan jag tar mig någonstans. Men helt plötsligt hade jag börjat hänga upp klänningar och lägga upp strumpor. Det betyder också att jag måste packa ner det någonstans innan jag kan få ro.

Alla julklappar är inköpta. Wihoo! Troligtvis nytt rekord, så något har jag lyckats planera denna hösttermin.

För att inte lämna det här stället helt bildlöst så visar jag upp mitt senaste alster som har arbetsnamnet Robot Factory, mest på grund av det charmigt stela uttrycket.

Trots att jag inte hängde här i somras så lät jag inte kameran vila helt och hållet. En av mina favoritbilder från då är denna bild på min mamma. Det var midsommar och jag hade hjälpt henne att sätta upp en enkel romantisk frisyr. Eftersom vädret skapade ett vackert ljus i vårt vardagsrum, så kunde jag inte låta bli att ta en bild.

Varför skriva när ingenting intressant har hänt. Med det menar jag att jag mest sitter och läser dag ut och dag in. Igår spenderade jag tio timmar på biblioteket för att det är det ställe där jag får mest ro.

När jag väl kom hem var huvudet så mycket gröt att jag tog till penna och papper för att prova en "nygammal" stil med superkontrast, som jag kallar det. För att se hur proffsen gör det kan ni alltid titta här. Mitt egna bidrag kan ni se nedanför.

Sysselsättning i ungefär en timme

Jag har haft Wilson i mer än åtta månader och det är först nu alla gamla  program jag förlitat mig på börjar komma till användning igen. Dessutom är det första december och jag är redan trött på all julmusik efter en dag i Växjö tillsammans med mamma och annat trevligt sällskap.

Men trots julmusik försöker jag faktiskt anamma julstämningen genom att göra fina paket och göra fina inslagningar till den där killen jag tycker extra mycket om. Jag har till och med köpt eget julpapper. Ibland är det tacksamt att vara en stadsbussresa bort från Lagerhaus.

Ett försök till att vara kreativ med små askar. Jag var nära på att elda upp håret i processen.

För övrigt har jag blivit en situationskomiker och slänger iväg ordvitsar i nästan samma nivå som de i Ö&B-reklamen. Tyvärr är jag aldrig medveten om dem själv utan brukar få det berättat för mig att där fick jag till det, medan jag själv är gravallvarligt och säger att det inte är menat på det viset.

Ännu en presentation avklarad på metodkursen. Bara en avhandling kvar att läsa. För att inte gå helt ner i böckernas värld använder jag pennan till annat.

Ja, det är inte världens konstverk, men det är ett sätt för mig att se om jag tappat stinget eller inte.

Kära vänner och bloggföljare,

jag har inte försvunnit från världens yta, jag bara slutade skriva. Jag mår bra och försöker äta frukt eller grönsaker varje dag. Det finns en anledning till varför allt slutade så tvärt då i mars. Jag hade en salstenta i postkolonialistisk och utomeuropeisk litteratur, som jag också klarade. Dagen innan tentan lyckades min laptop Mary (ja, jag döper mina datorer) dra på sig ett virus, eller liknande, som gjorde att jag inte ens kunde återställa den gamla apparaten. Oturligt nog skulle jag samma dag skriva C-uppgiften till tentan som vi fått ut i förskott och det framkallade panik i den lilla lägenheten. Som tur var fanns det en räddare i nöden som lånade ut sin laptop, som av en slump var en tvilling till Mary.

Sedan åkte jag till Stockholm och levde på kärlek en helg och bjöd på en dejt som ledde oss till Naturhistoriska muséet. Veckan därefter fick jag ett nytt tillskott till familjen av form av Wilson. Det är han mitt liv kretsar till nu och är min hjälpreda då jag skriver alla slags texter jag kan tänka på. Han hade sina problem till en början, men efter ett par uppdateringar verkar han nu fungera som en laptop ska.

Jag fortsatte åka till Stockholm med jämna mellanrum och en gång mötte vi varandra i Hässleholm för att låta hans föräldrar möta mina och det blev ett mycket lyckat resultat.

I min kursplan stod det att jag skulle författa en uppsats på G2-nivå och jag tänkte mest: Jaha, då får jag väl göra det. Det var terminens odrägligt hemska stressmoment och jag undrade hur tusan jag skulle kunna skriva en G3:a en termin senare. Men nu är jag här och försöker få mig själv till att få tankarna att tänka att en C-uppsats är nog inte så svårt egentligen bara man vet hur man gör. Jag har nog inte kommit så långt än, men jag är på väg.

Här emellan har det hänt mycket och jag tänkte summera det lite enkelt i punktform för att få med det viktigaste:

• Förutom Wilson fick jag två nya tillskott i familjen då jag fyllde 20. Två slöjskjärtar vid namn Fish Chow och Chips Nugget. Motiveringen till valet av present var: "Ja, men jag tänkte på din besatthet av fisk." Den där killen känner mig bättre än vad jag själv gör. Tyvärr lämnade Mr Chow oss mindre än en månad senare, men Nugget simmar vidare.
• Trots ett helt år med bara skönlitterärt läsande hade jag inte tröttnat på att läsa böcker under sommaren. Däremot har studierna påverkat mitt val av litteratur även på fritiden och jag har nog förvandlats till en bok-snobb om jag får säga det själv med en nypa salt.
• Jag knarkade filmen och särskilt trailern till Watchmen under våren.
• Vi firade två år tillsammans tillsammans, vilket var min högsta önskan för sommaren.
• Jag lärde mig att vara ifrån honom blir tuffare än jag trott.
• Jag klarade mitt första år på universitetet.

Nu har jag nya utmaningar på agendan och snart är jag halvvägs med studierna. Det finns några saker som jag just nu försöker klara av:

• Försöka hitta utbildningar utomlands för en termin eller två utanför Sveriges gränser.
• Komponera ihop en seriös och välskriven uppsats så att jag har en grund till en examen.
• Hitta fungerande flygtider till jul så att vi kan fira ihop.
• Lära mig mer holländska.

Och sedan ska jag samtidigt kombinera detta med att vara kär, sarkastisk och helt enkelt bara mig själv. Jag kan inte garantera på att jag kommer uppdatera varenda dag direkt, men jag kommer definitivt att återvända hit lite oftare nu, med tiden bilder och annat. Tyvärr måste jag erkänna att motivationen är ytterst låg trots att ambitionen finns där och jag vill inte förvandla den här bloggen till en enda lång text. Därför vänder jag mig till er: Hur gör ni för att få motivation? Jag hoppas ni vill fortsätta att återvända hit trots mitt opålitliga uppdaterande.

Eder högst vänliga hjärnätare