Nu är bara väntan kvar

Lägenheten är städad och i sängen är det bäddat för två. Förberedelsen inför nästan termin är igång och jag beställde lite kurslitteratur. Imorgon åker jag hem till Skåne igen för en mitt-i-veckan-weekend för att se efter vad jag behöver ta med mig för att kunna fylla ut resväskan då jag åker till Nederländerna över nyår.

Nu är det äntligen den vecka jag längtat efter sedan början av oktober och snart har vi sjutton dagar tillsammans.

Jag hade tänkt att skriva om min första kyss, men jag kommer knappt ihåg när det skedde, så jag kommer möjligtvis att skriva ihop den med mitt favoritminne, som inkluderar en kyss.

Mina drömmar - den 12 december

(En dag försent)

Mina drömmar är bland det märkligaste jag brukar uppleva. Tidigare har jag funderat på att starta en blogg om mina drömmar, men ansett att det kan bli för intimt och möjligtvis en oregelbundenhet i publicering. På senare tid har jag upplevt att jag drömt i dröm, vilket jag har tyckt varit mycket märkligt. Är det verkligen normalt?

I natt drömde jag om att jag hade ett kärlekslöst förhållande med Justin Bieber och vi gifte oss i ett gammalt slott med stenväggar. Inte nog med det så var en leende Butter vigselförättare och hade det mest obehagliga ansiktsuttryck. Allt skedde i en svartvit färgsekvens.

Dag nio - mitt syskon

Jo, här är en hel del hopp i den här listan, men det är så jag arbetar med den. Nu har det kommit till den intressanta punkten då jag ska berätta om syskon. Jag har har en lillasyster (eller egentligen två) som är två år yngre än mig. Sedan jag började intressera mig för porträttfotografering har jag letat efter bra modeller som jag kunnat experimenterat med, varav min syster har varit den som alltid har varit närmast att använda då man vill prova på nya saker. Jag vågar egentligen inte tänka på hur mycket jag utsatt min stackars syster för, men jag kan räkna upp lite:

  • Jag har gjort alla möjliga sorters konstiga smink och håruppsättningar på henne.
  • Jag har stoppat topsar (sådana man rensar öronen med) i hennes ögon för att få henne att gråta. (De var rena då jag använde dem.)
  • Jag har tvingat ut henne i sommarklänning i snö.
  • Jag har även tvingat henne att ligga i snö med en kort klänning för att spela död då det varit runt fem minusgrader utomhus.
Nej, jag är inte så snäll mot henne ibland, men hon är duktig i det hon gör och jag blir alltid nöjd med resultatet.

Detta är fotografiet Den unga fröken Annas lidande II, som är en del av mitt projektarbete från gymnasiet. Utställningen varade under påskhelgen 2010.


Min dag (dag fem)

Vädrets makter stod på min sida idag och mina föräldrar kom och hälsade på. Med sig hade de mammas faster. Förutom att fika hjälpte de mig med att få upp takbelysning i hela lägenheten. Sedan efter att de åkt gjorde storkok på soppa och frös in. Känner hur mina hemmafru-skills ökar.

Så här fullt har nog aldrig mitt köksbord varit av frukost.

Fick även en ny plåtburk att stoppa julgodiset jag gjorde igår i. God timing.


Julbak och vad är kärlek för mig (dag nummer fyra)

Sitter och funderar på om jag verkligen har uppdaterat bloggen minst en gång per dag nu den senaste veckan och konstaterar tveksamt att jag nog har gjort det. Egentligen begriper jag inte folk som uppdaterar flera gånger var dag (ingen kritik riktad någonstans, utan uppdateringarna hade jag inte haft något att läsa). Hur får man idéer till olika ämnen. Hade jag gjort det hade det slutat med att jag uppdaterat: Ja, nu har det inte hänt något speciellt sedan sist jag skrev...

Idag har jag gått runt i min skönaste tröja och ett ugglehalsband om halsen och julbakat och fyllt på fikaförrådet tillsammans med Elin.

Förberedelserna innan dagens uppdrag. Förresten: Välkommen till mitt kök!

Resultatet blev tre olika sorters gott. Burken är en inflyttningspresent från min kärastes föräldrar.

Ja, och sen så var det den här krångliga frågan; vad är kärlek? Som ni kanske upptäckt har jag inte skrivit om mina föräldrar och det kommer jag inte heller att göra, av olika skäl och hoppar därför till kärleken. Min egen definition på kärlek är att det är en sorts kemisk händelse i hjärnan som gör att man känner speciella känslor för en annan människa.

Jag sitter samtidigt och lyssnar på ett samarbete mellan två av mina favoritband: Korn och The Cure och det låter helt underbart. Kanske är det det kärlek handlar om; ett samarbete mellan två personer, som innehåller egenskaperna "ge" och "ta" och att det låter bra eller helt underbart tillsammans. Men samtidigt att man känner det där speciella förtroendet som gör att man vill sjunga tillsammans trots att man vet att ens stämma låter bra utan den andra.

Trots att jag själv har varit kär i mer än ett år kan jag inte ge en klar definition av vad kärlek är för mig. Medans vi bakade idag fick jag höra att min kärlek visade sig i hur jag reagerade på framtida beslut. Detta kan nog stämma väldigt bra, men varför egentligen definiera? Det bästa är att bara vara kär och inte tänka så mycket?

Imorgon kommer mina föräldrar på besök om det inte blir snöstorm i Skåne i morgon bitti. Jag håller tummarna och hoppas att väderkrafterna är med mig.

Att motverka vintertorrt

Utforskade andra delar av Växjö idag med fina Ida. Vi träffades mitt på campus i vinterkylan för att ta sjuans buss (som vägrade stänga bakdörrarna medan vi åkte, kan säga att det fläktade bra där vi satt) till resecentrum för att sedan åka vidare med trean till Grand Samarkand. Första stoppet var Toy'r'Us och det beklagades över att det finns för mycket leksaker nu för tiden. Sedan begav vi oss mot den stora Dressmanskylten för att leta herrkläder, men det var tydligen en outlet. Gick vidare och upptäckte sedan att det höllpå att byggas på ett fett stort köpcentrum i skuggan av Ica Maxi. Vi gick in och fann butiker som Gina Tricot, H&M, Lindex, Deichmann och Rut m.fl. och upptäckte att VeroModa och NewYorker ska öppna i februari nästa år. (Alla kristianstadbor borde nu vara lite avundsjuka.) Kommer aldrig mera behöva att åka till Malmö igen, när jag har allt i Växjö.

I H&M-butiken fick jag syn på en kappa och det kändes som om jag hade blivit träffad av Eros pilar. (Shoppaholic nästa!) Dock är den inte i min ägo, då jag stämplar mig lite som en fattig student. Däremot hittade jag en eftersökt t-shirt på Gina och införskaffade en handcreme eftersom mina händer verkligen börjar ta stryk av vinterkylan. Den luktar gott på ett speciellt vis.



Dag 2 – Min första kärlek

Jag skiljer egentligen på kärlek och förälskelse och om jag ska berätta om den person jag gick över förälskelsestadiet och blev riktigt kär i är den kille jag kommer att få återse om två veckor, men den historien är så lång att den tar ungefär en timme att berätta i tal, vilket betyder att den måste bli superlång i skrift. Hela historien startade för fyra år sedan och för tre och ett halvt år sedan insåg jag att det var något väldigt speciellt. (Detta var första gången jag blev head over heals-förälskad i någon.) Därför väljer jag att skriva om min första förälskelse.

Första gången jag någonsin kände de där fjärilarna i magen var jag tolv år och hade precis börjat högstadiet. Killen som vann mina blickar var ett år äldre än jag och anledningen till varför jag blev så betuttad i honom var på grund av hans frisyr. Denna förälskelse var platonsk under hela tiden och till slut så försvann fjärilarna och sedan var det ingenting mer med det.

Detta inlägg kan ses som lamt, men jag är riktigt den som fastnar för kärlek och hoppas därför att de framtida dagarna ska komma med något bättre. (Men jo, det har funnits andra från 2003-2009.)

Dag numero 1 - Let me present Braineater

Nu drar det igång och listan börjar med det intressantaste ämnet av alla; mig själv. Skämt åsido så tänkte jag att kan alltid vara roligt att göra en presentation av mig själv för folk som inte har en översiktlig koll på min livshistoria.

Jag är född i Skåne, troligtvis som barn nr 1111 i Sverige det året. Trots att jag nu bor i Växjö, så är jag i grund och botten skåning och det kan nog inget ändra på. I vanliga livet lystrar jag till namnet Sofie, som folk brukar kalla mig, men på Internet föredrar jag pseudonymer som mixedpieces, polykrom och braineater. Namnet braineater härstammar från en smiley på MSN Messenger som helt enkelt föreställde en gul smiley i lite Pacman-stil, som käkade på ett barns hjärna. Av någon anledning blev jag på något sjukt vis fäst vid denna och myntade då "braineater".

Just nu studerar jag litteraturvetenskap som inriktning på ett program som heter Språk, kultur och kommunikation. Att ge sig in mer i detalj är förvirrande för varje åhörare.

Jag är lite av en tävlingsmänniska blandat med ambitioner och tydligen en människa som folk kan föreställa sig i en mängd konstiga, otroliga och osannolika situationer. Ofta då jag målar upp en oerhört bisarr scen brukar åhöraren efter en stunds betänketid ofta säga: "Jag kan faktiskt se dig göra det där." Annars väntar jag bara på den dag då mina egan repliker ska dyka upp på tjuvlyssnat.se.

Andra intressanta saker om mig är att jag har en passion för fotografering och måleri (men det visste alla som följt bloggen lite smått), men jag har även en gång i tiden varit aktiv gevärsskytt och hade ett Junior SM-brons i min hand samma säsong som jag lade skotten på hyllan. Jag håller på filosofin om att man ska sluta på topp.

På tal om filosofi skulle jag klassa mig som en hängiven sarkastisk cyniker som håller på Jean-Paul Sartres idéer om existentialismen; att vi är lämnade här på Tellus för att ta ansvar för våra egna handlingar.

Om jag får förfrågan om att köra ett partytrick skulle jag välja mellan att stoppa min hand i munnen, visa min något övertänjda leder i fingrarna eller visa min holländsk-skillz, språket som jag nu klassar som fjärde språk efter svenska, engelska och tyska. Dock behärskar jag bara lyssna och läsa-delarna smått av det holländska språket. Att skriva och tala framstår fortfarande som omöjligt för mig.

I skrivande stund kan jag inte komma på så mycket mer jag vill berätta om mig själv för tillfället. Om frågor dyker upp, ja, skriv i kommentarerna så ska jag nog reda ut det.

Nu åter till Thérèse Raquin!



RSS 2.0