Tillbaka
Äntligen är jag tillbaka efter julfirande, nyårsfirande och en liten släng sjukdom. Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg när jag skrev ett inlägg senast, men det var längesen. Hursomhelst förberedde jag mig på att åka till Kastrup den sjuttonde december för att hämta upp J. Precis innan Alvesta får jag ett sms om att hans flyg var inställt på grund av snövädret. Jag bestämde mig att åka hem till mina föräldrar så länge i väntan på att vädret skulle klarna upp i Amsterdam och levde ur min handväska. På söndagen lyfte äntligen flyget och vi kunde åka upp till Växjö.
Efter några dagar för oss själva åkte vi tillbaka till mina föräldrar och förberedde inför julfirandet och lyckades få varsin förkylning. Träffade Ida och hennes karl och deras Polly, som bet mig i låret precis innan vi skulle åka.
Efter några dagar för oss själva åkte vi tillbaka till mina föräldrar och förberedde inför julfirandet och lyckades få varsin förkylning. Träffade Ida och hennes karl och deras Polly, som bet mig i låret precis innan vi skulle åka.
Vi firade vår första jul ihop. Han fick tv-spel och jag fick en elvisp. Ett tecken på vem som kommer att jobba i vårt hushåll.
J åt sitt första julbord. Vad han tyckte har jag fortfarande inte fårgat honom, men inom den snaraste tiden ska jag nog komma ihåg att fråga honom. Sedan firade vi jul en dag till och det var lika mysigt.
Vi satte oss på tåget en timme tidigare än planerat och jag var nervös över att flygplanet skulle bli inställt. Strömmen på Malmö station hade tydligen slutat fungera tidigare på dagen och tåget var ungefär en timme försenat då vi klev av. I kön till incheckningen talade jag med en man som senare visade sig sitta på samma rad som oss på flyget till Schiphol. Det första han gör då han sätter sig ner är att ge mig en pocket-bok and Torgny Lindgren.
Vi landade och dagen efter åkte vi till Amsterdam med J's föräldrar.
Oh yeah, this is the real shiet! Men trots dessa syner och några andra (RLD bland annat) så klickade jag inte med mitt kära A-dam. Jag är ingen storstadsmänniska, bara stadsmänniska.
Vi förberedde inför nyår, spelade Monopol, tittade på holländsk film på bio och såg färgade duvor i ett träd.
Vi firade nyår i nästan ett helt dygn, drack Euroshopper-öl, åt oljiga bollar och lyssnade på fel musik.
Spelade bowling och drack mer öl.
Det var sista kvällen för i Nederländerna för mig på ett tag nu. J och jag vet inte när och var vi kommer att träffas nästa gång på grund av våra olika utbildningar, men det kommer att gå bra ändå. Jag räknar med att vara tillbaka till sommaren.
Efter att jag landat i Sverige igen blev jag sängliggande eller mer korrekt liggandes i soffan på grund av någon sjukdom som härjade i kroppen. Efter besök hos doktorn fick jag lite medicin och nu mår jag nästan helt finfint. Ser mycket fram emot 2011 och vad som kommer hända.
Disneyland 3-8 oktober
(Jag vet att kategorin jag placerar inlägget i inte riktigt är passande, men jag kan försvara det med att jag åkte till Nederländerna innan jag åkte till Frankrike.)
Söndagen den 3 oktober väcktes jag kl 04.00 av, tro det eller ej, men inte väckarklockan, utan av en exalterad pojkvän, som sade att han var klarvaken och frågade ifall han fick starta TVn. Jag grymtade ett okej till svar och tänkte att jag kan alltid sova, eller försöka, tills alarmet skulle börja pipa vid 05.00. Försöket misslyckades och det slutade med att jag med lite dimmig blick också började titta på TV.
När tiden väl började närma sig avfärd började vi fixa i ordning det sista. 06.00 var hela min holländska familj och jag samlad i en minibuss och på väg mot Frankrike. Första passerade vi Belgien och sedan var vi i Frankrike. Ungefär vid kl 09.30 anlände vi till hotell Santa Fe och checkade in. Efter det: DISNEYLAND! Eftersom jag är uppvuxen med Disneyfilmer så blev jag helt lyrisk när jag överallt kunde se välbekanta byggnader, såner och inte minst figurer. Inom en timme eller två hade jag hunnit med Space Mountain: Mission II; en berg- och dalbana som innehåller både looping och en åktur i mörker. Till min förvåning mådde jag hur prima som helst (med en släng av förhöjd adrenalinnivå)(jag har förut haft en tendens till att må väldigt illa av åkattraktioner i mörker) efter åkturen. Detta var bara början. Efter fem dagar var allt som var värt för stora barn att åka avklarat, de flesta disneyfigurerna hade hamnat på kort och jag hade sett troligtvis alla shower och parader som visades. Härefter kommer jag presentera händelserna i bilder. En notis som är värd att tillägga är att det var (och fortfarande är) Halloween-tema på Disneyland. vilket märks i bilderna.
Space Mountain: Mission II
När jag såg bygget för första gången slog det mig att det var den här adrenalinkicken de gjort reklam för i åtskilliga VHS-band med Disneyfilmer som jag tittat på. Jag hade hela tiden trott det var en gigantisk kikare av något slag. Men så var såklart inte fallet.
The Twilight Zone: Tower Of Terror
Detta är troligtvis min andra eller tredje favorit. Jag kan beskriva den lite snabbt: Man går in i ett bibliotek, får se en film om the Hollywood Tower Hotel, sedan får man gå vidare tills man blir insläppt i en hiss med metallsäten där man ska sitta under färden. Det som följer är att man åker upp (i mörker) och får se ännu en film. Sedan släpper hissen för att sedan vända och åka upp på 13e våningen där man får se hur högt det är, blir fotograferad och sedan faller man igen. Denna attraktion finns på Walt Disney Studios.
Från Törnrosas slott.
Jag träffade Stitch. Dock vet jag inte vad han tyckte om mötet.
En tanke som slog mig under visiten var vilka människor som döljde sig unde kostymerna och hur korta de egentligen är i vissa av dem. I vissa av dem undrade jag om det inte döljde sig barn, men det skulle väl vara barnarbete? I Sully's fall undrade jag hur gigantisk människan där under måste vara.
En av alla parader vi hann med att se. Cruella kan dansa!
Nej, jag kan fortfarande inte gå förbi ett gevär utan att röra det. De gamla reflexerna sitter fortfarande kvar.
Jag hade en flirt med Långben...
... och hängde bland bilar och pumpor.
Det kvittar vart vi går. Folk uttrycker sina positiva kommentarer om Mario-svampen överallt. Till och med personalen vid utgången till den Nemo-baserade åkattraktionen (som ska åkas då man besöker Walt Disney Studios). Det är bara att konstatera: Jag har bra smak! (Jag skulle bara ha skaffat ett till innan jag gav bort mitt eget till honom.)
Vi hittade:
Puh-björn och jag. Bilden med Pluto dedikerar jag till en av mina läsare.
Som avslut visar jag en bild på "The Disney Villain's Show". Jag älskar Halloween och fint väder.
Söndagen den 3 oktober väcktes jag kl 04.00 av, tro det eller ej, men inte väckarklockan, utan av en exalterad pojkvän, som sade att han var klarvaken och frågade ifall han fick starta TVn. Jag grymtade ett okej till svar och tänkte att jag kan alltid sova, eller försöka, tills alarmet skulle börja pipa vid 05.00. Försöket misslyckades och det slutade med att jag med lite dimmig blick också började titta på TV.
När tiden väl började närma sig avfärd började vi fixa i ordning det sista. 06.00 var hela min holländska familj och jag samlad i en minibuss och på väg mot Frankrike. Första passerade vi Belgien och sedan var vi i Frankrike. Ungefär vid kl 09.30 anlände vi till hotell Santa Fe och checkade in. Efter det: DISNEYLAND! Eftersom jag är uppvuxen med Disneyfilmer så blev jag helt lyrisk när jag överallt kunde se välbekanta byggnader, såner och inte minst figurer. Inom en timme eller två hade jag hunnit med Space Mountain: Mission II; en berg- och dalbana som innehåller både looping och en åktur i mörker. Till min förvåning mådde jag hur prima som helst (med en släng av förhöjd adrenalinnivå)(jag har förut haft en tendens till att må väldigt illa av åkattraktioner i mörker) efter åkturen. Detta var bara början. Efter fem dagar var allt som var värt för stora barn att åka avklarat, de flesta disneyfigurerna hade hamnat på kort och jag hade sett troligtvis alla shower och parader som visades. Härefter kommer jag presentera händelserna i bilder. En notis som är värd att tillägga är att det var (och fortfarande är) Halloween-tema på Disneyland. vilket märks i bilderna.
Space Mountain: Mission II
När jag såg bygget för första gången slog det mig att det var den här adrenalinkicken de gjort reklam för i åtskilliga VHS-band med Disneyfilmer som jag tittat på. Jag hade hela tiden trott det var en gigantisk kikare av något slag. Men så var såklart inte fallet.
The Twilight Zone: Tower Of Terror
Detta är troligtvis min andra eller tredje favorit. Jag kan beskriva den lite snabbt: Man går in i ett bibliotek, får se en film om the Hollywood Tower Hotel, sedan får man gå vidare tills man blir insläppt i en hiss med metallsäten där man ska sitta under färden. Det som följer är att man åker upp (i mörker) och får se ännu en film. Sedan släpper hissen för att sedan vända och åka upp på 13e våningen där man får se hur högt det är, blir fotograferad och sedan faller man igen. Denna attraktion finns på Walt Disney Studios.
Från Törnrosas slott.
Jag träffade Stitch. Dock vet jag inte vad han tyckte om mötet.
En tanke som slog mig under visiten var vilka människor som döljde sig unde kostymerna och hur korta de egentligen är i vissa av dem. I vissa av dem undrade jag om det inte döljde sig barn, men det skulle väl vara barnarbete? I Sully's fall undrade jag hur gigantisk människan där under måste vara.
En av alla parader vi hann med att se. Cruella kan dansa!
Nej, jag kan fortfarande inte gå förbi ett gevär utan att röra det. De gamla reflexerna sitter fortfarande kvar.
Jag hade en flirt med Långben...
... och hängde bland bilar och pumpor.
Det kvittar vart vi går. Folk uttrycker sina positiva kommentarer om Mario-svampen överallt. Till och med personalen vid utgången till den Nemo-baserade åkattraktionen (som ska åkas då man besöker Walt Disney Studios). Det är bara att konstatera: Jag har bra smak! (Jag skulle bara ha skaffat ett till innan jag gav bort mitt eget till honom.)
Vi hittade:
- Jack och Sally
- Jack Sparrow
- Mimmi Pigg
- Musse Pigg
Puh-björn och jag. Bilden med Pluto dedikerar jag till en av mina läsare.
Som avslut visar jag en bild på "The Disney Villain's Show". Jag älskar Halloween och fint väder.
Sedan var det dags för hemfärd, men innan dess lyckades jag hamna i bitch-fight på McDonalds med en brittisk kvinna. Det låter otroligt, men det är helt sant. Jag har aldrig haft något emot britter, men efter denna upplevelse har jag blivit lite skeptisk. En annan otrolig händelse var jag lyckades somna i bilen i Belgien och vaknade upp i Nederländerna. Det fångades även på bild, men jag har inte fått se dem än.
Nå, nu kan man undra; lider jag av några biverkningar från visiten. Ja, jag fick ett oerhört sug av att titta på Disneyfilmer och jag lyssnar just nu på "Havet är djupt" vilken är hysteriskt rolig om man bara tänker efter.
Nå, nu kan man undra; lider jag av några biverkningar från visiten. Ja, jag fick ett oerhört sug av att titta på Disneyfilmer och jag lyssnar just nu på "Havet är djupt" vilken är hysteriskt rolig om man bara tänker efter.
The colours of Valkenburg
Efter att vi kommit hem från campingen blev det andra äventyr och mer bowling. (Även denna gång blev mina resultat bara sämre och sämre.) (Del ett i inlägget under)
En lördag bestämdes det att vi skulle åka motorcykel ner till Limburg, vilket är en av Nederländernas sydligaste provinser med sin egen oförståeliga dialekt. Mål nummer ett var att besöka tre-länders-punkten (där Nederländerna, Tyskland och Belgien möts); den holländska versionen av Treriksröset. Vägen dit tog några timmar och eftersom jag inte själv har något motorcykelkörkort så blir jag alltid förpassad bakom pojkvännen. En positiv sak var att vi hade kommunikationsredskap med oss och därför kunde jag sitta och prata med honom utan större svårigheter. Men helt plötsligt fick jag höra av vi hade hamnat i Tyskland, som inte var riktigt en del av planen. Inte för att jag hade något emot det.
Vi lyckades ta oss tillbaka till Nederländerna igen och hamnade på turistsevärdheten tre-länders-punkten. Men på platsen fanns inte bara tre länders gränser utan också Nederländernas högsta punkt, som har en höjd på magnifika 321 meter över havet. Detta framstod för mig och mitt svenska synsätt på höjder, som en kulle.
Vidare begav vi oss mot Belgien, sedan en snabbvisit till Tyskland igen och sedan tillbaka till Nederländerna. Detta inom loppet av mindre än en minut.
Efter detta begav vi oss vidare till staden Valkenburg för att gå runt i staden. För mig var det varmt, olidligt varmt att gå runt i motorcykelkläder och ville inget hellre känna på blåsten genom min motorcykelhjälm. Men vi lyckades besöka Valkenburg samtidigt som det anordnades International Street Painting Festival mitt på gatorna. Konstälskare som jag är så hade jag inget emot detta utan strosade rundor bland konstnärerna medan de arbetade. Blev väldigt imponerad av deras arbeten, men jag kunde inte hitta någon som representerade Sverige.
Denna konstnär representerade Italien.
En lördag bestämdes det att vi skulle åka motorcykel ner till Limburg, vilket är en av Nederländernas sydligaste provinser med sin egen oförståeliga dialekt. Mål nummer ett var att besöka tre-länders-punkten (där Nederländerna, Tyskland och Belgien möts); den holländska versionen av Treriksröset. Vägen dit tog några timmar och eftersom jag inte själv har något motorcykelkörkort så blir jag alltid förpassad bakom pojkvännen. En positiv sak var att vi hade kommunikationsredskap med oss och därför kunde jag sitta och prata med honom utan större svårigheter. Men helt plötsligt fick jag höra av vi hade hamnat i Tyskland, som inte var riktigt en del av planen. Inte för att jag hade något emot det.
Vi lyckades ta oss tillbaka till Nederländerna igen och hamnade på turistsevärdheten tre-länders-punkten. Men på platsen fanns inte bara tre länders gränser utan också Nederländernas högsta punkt, som har en höjd på magnifika 321 meter över havet. Detta framstod för mig och mitt svenska synsätt på höjder, som en kulle.
Vidare begav vi oss mot Belgien, sedan en snabbvisit till Tyskland igen och sedan tillbaka till Nederländerna. Detta inom loppet av mindre än en minut.
Efter detta begav vi oss vidare till staden Valkenburg för att gå runt i staden. För mig var det varmt, olidligt varmt att gå runt i motorcykelkläder och ville inget hellre känna på blåsten genom min motorcykelhjälm. Men vi lyckades besöka Valkenburg samtidigt som det anordnades International Street Painting Festival mitt på gatorna. Konstälskare som jag är så hade jag inget emot detta utan strosade rundor bland konstnärerna medan de arbetade. Blev väldigt imponerad av deras arbeten, men jag kunde inte hitta någon som representerade Sverige.
Denna konstnär representerade Italien.
Achtentachtig grachten
Jag ska nu komma med min stora bortförklaring till varför jag startade bloggen, skrev ett inlägg om att uppdatera bra och sedan producerades det inget mer. Bakgrunden är att jag just nu i genomsnitt tillbringar en sjättedel av av ett år utomlands. Närmare bestämt i landet som nästan fullständigt befinner sig under vattenytan; Nederländerna. Anledning till min överförtjusning att åka dit är på grund av en slags kemisk förening som vi i folkmun kallar "kärlek". Sommaren år 2010 är inget undantag och några veckor efter att bloggen startades åkte jag till Nederländerna igen. Denna gång för att inte komma hem på en månad. Eftersom jag nu har kommit med denna undanflykt känner jag mig skyldig att berätta om mitt äventyr denna sommar. (Egentligen hade jag planerat på att ta fram staffliet och måla för första gången på två månader drygt, men min lägenhet har inte den efterfrågade arbetsbelysningen. Därför väljer jag nu alternativ två: att skriva.
Denna sommar var första gången jag flög i sällskap med någon. Min särbo/pojkvän hade tillbringat två veckor hos mig och skulle flyga till Schiphol samtidigt som jag. (Vilket sammanträffande!). Väl på Kastrup stannade vi vid varsin biljettkiosk för att checka in och för att välja säten. Han hade berättat för mig att synen av att se ett plan lyfta när man sitter längst bak i planet skulle vara något spännande att se, eftersom att man såg främre delen av planet lyfta medan man själv längst bak fortfarande var på marken. Jag hade aldrig upplevt detta och sa att jag skulle vilja uppleva det, så vi valde ett dubbelsäte på rad tjugoåtta. När vi letat oss fram till rad tjugoåtta upptäckte vi att framför våra säten fanns en fet, mattbeklädd vägg. Därmed gick mina planer på att se den där omtalade upplevelsen åt skogen. Vi upptäckte även att vi satt precis vid motorn, dock var det den som gjorde hela resan underhållande för min del. Vibrationerna gjorde att vi lät som robotar då vi pratade. Så resan förvandlades från en synupplevelse till en ljudupplevelse.
Några dagar senare åkte vi på campingsemester. Jag kan inte skryta med att camping är något jag är van vid och tanken på att jag skulle bo i tält i tre veckor fick inte min vision att se ljusare ut. Min verkliga upplevelse började också ostabilt, då jag efter att ha åkt motorcykel i tre timmar skulle gick av, snubblade och ramlade halvt i svärföräldrarnas tält.
Efter detta:
I Leeuwarden träffade vi på kvarlevorna av en val, som jag tvunget ville posera tillsammans med
Denna sommar var första gången jag flög i sällskap med någon. Min särbo/pojkvän hade tillbringat två veckor hos mig och skulle flyga till Schiphol samtidigt som jag. (Vilket sammanträffande!). Väl på Kastrup stannade vi vid varsin biljettkiosk för att checka in och för att välja säten. Han hade berättat för mig att synen av att se ett plan lyfta när man sitter längst bak i planet skulle vara något spännande att se, eftersom att man såg främre delen av planet lyfta medan man själv längst bak fortfarande var på marken. Jag hade aldrig upplevt detta och sa att jag skulle vilja uppleva det, så vi valde ett dubbelsäte på rad tjugoåtta. När vi letat oss fram till rad tjugoåtta upptäckte vi att framför våra säten fanns en fet, mattbeklädd vägg. Därmed gick mina planer på att se den där omtalade upplevelsen åt skogen. Vi upptäckte även att vi satt precis vid motorn, dock var det den som gjorde hela resan underhållande för min del. Vibrationerna gjorde att vi lät som robotar då vi pratade. Så resan förvandlades från en synupplevelse till en ljudupplevelse.
Några dagar senare åkte vi på campingsemester. Jag kan inte skryta med att camping är något jag är van vid och tanken på att jag skulle bo i tält i tre veckor fick inte min vision att se ljusare ut. Min verkliga upplevelse började också ostabilt, då jag efter att ha åkt motorcykel i tre timmar skulle gick av, snubblade och ramlade halvt i svärföräldrarnas tält.
Efter detta:
- drack vi öl och spelade poker för fulla muggar (vi bestod av jag och the boyz). Ska tillägga att den första rundan vanns av mig, som aldrig spelat poker på fulla allvar förut.
- läste jag frenetiskt Haruki Murakami.
- deltog jag i en workshop i hur man bygger drakar. Åldersgruppen låg på 3-12 år och så jag ~19.
- åkte jag på tjejdag, som spenderades i Leeuwarden med shopping och dylikt. Dock var jag skeptisk eftersom modet där inte riktigt är så fullt utvecklat som i Sverige.
- fick jag ofta höra på morgonen att jag intog hans del av madrassen och att jag hade en halvmeter kvar på min sida som jag inte utnyttjade. Jag tror han omedvetet hämnades, eftersom jag kunde vakna mitt i natten av att han låg på mitt ansikte eller att han armbågade mig i huvudet.
- spelade vi en massa bowling och mina resultat blev bara sämre och sämre.
Bowling i Franeker
- paddlade jag kanot för första gången i mitt liv.
- besökte vi Natuurmuseum i Leeuwarden.
I Leeuwarden träffade vi på kvarlevorna av en val, som jag tvunget ville posera tillsammans med
- försökte övriga på campingen få mig att säga en massa olika holländska "tongue twisters" varav jag lärde mig "achtentachtig grachten" som betyder åttioåtta kanaler.
- Man kindpussas alltid. Som kvinna får man vara beredd på att hälsa på bekanta med kindpussar. Tre stycken för att vara exakt. För mig som kommer från kalla Norden, så är jag har fortfarande inte vant bort den obekväma känslan i detta.
- Man äter äppelmos på i stort sett vilket kött som helst. Främst bevittnade jag ett tjockt lager på hamburgare. (Detta ett flertal gånger.)
- Holländska hushålls ytterdörrar öppnas inåt istället för utåt. Många gånger har detta medfört problem för mig då jag inte kunnat ta mig ut.
- Holländska toaletter är det läskigaste jag bevittnat.
Ett hopp bak i tiden blir ett hopp fram i tiden?
Jag är hemma i Skåne igen och det är minsann lite varmare här än i Växjö. I skrivande stund har jag äntligen städat bort hela mitt gamla rum och därmed officiell gäst i huset.
Annars sitter jag och lyssnar på holländsk radio för att förbättra på min holländska i reklampauserna och för att jag samtidigt vill göra en nostalgitripp till sommaren (2010). Men samtidigt slår det mig att jag diskuterade just i Nederländerna att det som är populärt där ofta når Sverige ett halvår och då slår igenom. Varför går det så långsamt att nå Sverige?
Jag drar mig till minnes att jag under någon naturkunskapslektion fick lära mig att om man har en tillräckligt kall temperatur (grader Celsius) kan man frysa ljudet, men så kallt är det väl ändå inte i Sverige.
Det jag vill komma fram till är att det jag nu lyssnar på kommer att bli populärt i Sverige om några månader. Denna kunskap kan jag utnyttja genom att coolt säga när en ny låt når svensk radio:
- Det där har jag redan hört för länge sedan.
