För en gångs skull var det inte den danska huvudstaden jag besökte
Notering: Jag är nu tillbaka efter två månaders tystnad lite drygt. En av anledningarna är att jag lyckats dra på mig sjukdom tre gånger under januari månad och bloggandet prioriterades inte och glömdes därmed bort. Men nu börjar våren närma sig och har tagit med sig ny energi.
För några veckor sedan satte jag mig på ett tåg upp mot Stockholm, en stad som jag känner mig som en främling i. När jag skulle lösa en biljett av en SL-automat fick jag upprepa mig för att han skulle begripa min skånska. Anledning till varför jag reste dit är för att min hjärtevän bor där sedan mitten av februari. Detta är positivt för mig, för det betyder att jag kommer få träffa honom oftare.
Det var definitivt mer snö i Stockholm än i Växjö, vilket fick mig att uppskatta det klimat jag lever i. Då vi väl gick ut för att utforska området där han bor anlände vi till en sjö som jag misstänker var Mälaren. Isan var frusen så vi kom ut på en ö i sjön och utforskade den. J fick snö i sina skor. Jag klarade mig, för jag hade mina kängor.
För några veckor sedan satte jag mig på ett tåg upp mot Stockholm, en stad som jag känner mig som en främling i. När jag skulle lösa en biljett av en SL-automat fick jag upprepa mig för att han skulle begripa min skånska. Anledning till varför jag reste dit är för att min hjärtevän bor där sedan mitten av februari. Detta är positivt för mig, för det betyder att jag kommer få träffa honom oftare.
Det var definitivt mer snö i Stockholm än i Växjö, vilket fick mig att uppskatta det klimat jag lever i. Då vi väl gick ut för att utforska området där han bor anlände vi till en sjö som jag misstänker var Mälaren. Isan var frusen så vi kom ut på en ö i sjön och utforskade den. J fick snö i sina skor. Jag klarade mig, för jag hade mina kängor.
