braineater

Jag är tillbaka från mitt isolerade tillstånd. De senaste veckorna har jag jag inte tänkt på annat än minne, kulturarv och dess politik, och till slut en hel del Strindberg, som jag blivit en expert på känns det som. Under mina researchtimmar tillsammans med en påse chips snubblade jag över Strindbergs twitter-sida, som alla Strindbergdyrkare kommer gilla. Trots att han varit död i hundra år så är han ändå hippast på Internet.

Jag kan säga att här händer inte så mycket. Majoriteten av tiden försöker jag läsa bakdelen av mig. Mycket, mycket att göra. Däremot har jag försökt uppliva min gamla j-rock-period vilket är det jag roar mig mest med.

Men förutom det har jag skaffat Instagram och försöker ta bilder så ofta det bara går. För de som undrar och har lust att följa heter jag mycket kort och gott torskoga. Jag kan erbjude ett smakprov på de bilder som blivit tagna än så länge.

Påsken spenderades hemma hos min mamma och på fredagen begav familjen sig ut på den årliga konstrundan.

Jag och min syster bestämde oss för att påskbaka för att få lite känsla i kroppen. Receptet är hämtat från Leila Lindholms Hello cupcake!

Jag hade lyckats tappa min gamla bag tag på resväskan och bestämde mig att det var hög tid att skaffa en ny, som är lite mer litteraturinspirerad. Sedan var påsken över och det var dags att återvända till campus.

Här försöker jag klämma in städning och måleri mellan läsningarna.

Efter några regnfria dagar i de småländska skogarna och värme som gör att man öppnar jackan börjar även jag hoppas på att våren faktiskt är på väg och att jag kan tacka kängorna för denna tid och hälsa dem att vi syns i oktober igen.

Här hemma i lyan inträffar något som jag skulle kalla vårstädning, men hos mina förfäder skulle det troligtvis kallats något i stil med 'spontant undanplock utan direkt engagemang'. Men några uppgifter har minsann bockats av från listan.

I övrigt bestämde jag mig, i firandet av de smått varmare dagarna, för att skämma bort mig själv med en bukett tulpaner. Min första för att vara ärlig. Inköpet skedde med motivationen att jag har en vas som bara samlar damm i bokhyllan (mitt ställe att samla allt som inte har ett eget skåp eller egen låda). Då jag väl kom hem insåg jag att tio tulpaner blev som packade sardiner i min smala vas. Platsoptimist som jag är så fick jag en ögonöppnare. IKEA nästa!

Vårterminen började och har redan under sin än så länge korta tid lärt mig så otroligt mycket.

• Jag har bevisat för mig själv att jag kan skriva en uppsats och få den publicerad.
• Jag har lärt mig saker både om hur man driver ett projekt och hur man pratar med ekonomimänniskor. Om jag däremot bemästrar det återstår att se.
• Jag har kommit till insikten att jag kan stå rak i rygg på egna ben även efter de mest hårda bakslagen.

Med allt detta kombinerat har jag bestämt mig för att öppna dörrar till nya möjligheter när andra framtidsplaner har slopats. Det är med gott mod, kunskapstörst och kortare hår jag nu vill möta framtiden och göra den så spännande som möjligt.

Ni lär definitivt höra mer från mig.

 

Jag har haft Wilson i mer än åtta månader och det är först nu alla gamla  program jag förlitat mig på börjar komma till användning igen. Dessutom är det första december och jag är redan trött på all julmusik efter en dag i Växjö tillsammans med mamma och annat trevligt sällskap.

Men trots julmusik försöker jag faktiskt anamma julstämningen genom att göra fina paket och göra fina inslagningar till den där killen jag tycker extra mycket om. Jag har till och med köpt eget julpapper. Ibland är det tacksamt att vara en stadsbussresa bort från Lagerhaus.

Ett försök till att vara kreativ med små askar. Jag var nära på att elda upp håret i processen.

För övrigt har jag blivit en situationskomiker och slänger iväg ordvitsar i nästan samma nivå som de i Ö&B-reklamen. Tyvärr är jag aldrig medveten om dem själv utan brukar få det berättat för mig att där fick jag till det, medan jag själv är gravallvarligt och säger att det inte är menat på det viset.

Kära vänner och bloggföljare,

jag har inte försvunnit från världens yta, jag bara slutade skriva. Jag mår bra och försöker äta frukt eller grönsaker varje dag. Det finns en anledning till varför allt slutade så tvärt då i mars. Jag hade en salstenta i postkolonialistisk och utomeuropeisk litteratur, som jag också klarade. Dagen innan tentan lyckades min laptop Mary (ja, jag döper mina datorer) dra på sig ett virus, eller liknande, som gjorde att jag inte ens kunde återställa den gamla apparaten. Oturligt nog skulle jag samma dag skriva C-uppgiften till tentan som vi fått ut i förskott och det framkallade panik i den lilla lägenheten. Som tur var fanns det en räddare i nöden som lånade ut sin laptop, som av en slump var en tvilling till Mary.

Sedan åkte jag till Stockholm och levde på kärlek en helg och bjöd på en dejt som ledde oss till Naturhistoriska muséet. Veckan därefter fick jag ett nytt tillskott till familjen av form av Wilson. Det är han mitt liv kretsar till nu och är min hjälpreda då jag skriver alla slags texter jag kan tänka på. Han hade sina problem till en början, men efter ett par uppdateringar verkar han nu fungera som en laptop ska.

Jag fortsatte åka till Stockholm med jämna mellanrum och en gång mötte vi varandra i Hässleholm för att låta hans föräldrar möta mina och det blev ett mycket lyckat resultat.

I min kursplan stod det att jag skulle författa en uppsats på G2-nivå och jag tänkte mest: Jaha, då får jag väl göra det. Det var terminens odrägligt hemska stressmoment och jag undrade hur tusan jag skulle kunna skriva en G3:a en termin senare. Men nu är jag här och försöker få mig själv till att få tankarna att tänka att en C-uppsats är nog inte så svårt egentligen bara man vet hur man gör. Jag har nog inte kommit så långt än, men jag är på väg.

Här emellan har det hänt mycket och jag tänkte summera det lite enkelt i punktform för att få med det viktigaste:

• Förutom Wilson fick jag två nya tillskott i familjen då jag fyllde 20. Två slöjskjärtar vid namn Fish Chow och Chips Nugget. Motiveringen till valet av present var: "Ja, men jag tänkte på din besatthet av fisk." Den där killen känner mig bättre än vad jag själv gör. Tyvärr lämnade Mr Chow oss mindre än en månad senare, men Nugget simmar vidare.
• Trots ett helt år med bara skönlitterärt läsande hade jag inte tröttnat på att läsa böcker under sommaren. Däremot har studierna påverkat mitt val av litteratur även på fritiden och jag har nog förvandlats till en bok-snobb om jag får säga det själv med en nypa salt.
• Jag knarkade filmen och särskilt trailern till Watchmen under våren.
• Vi firade två år tillsammans tillsammans, vilket var min högsta önskan för sommaren.
• Jag lärde mig att vara ifrån honom blir tuffare än jag trott.
• Jag klarade mitt första år på universitetet.

Nu har jag nya utmaningar på agendan och snart är jag halvvägs med studierna. Det finns några saker som jag just nu försöker klara av:

• Försöka hitta utbildningar utomlands för en termin eller två utanför Sveriges gränser.
• Komponera ihop en seriös och välskriven uppsats så att jag har en grund till en examen.
• Hitta fungerande flygtider till jul så att vi kan fira ihop.
• Lära mig mer holländska.

Och sedan ska jag samtidigt kombinera detta med att vara kär, sarkastisk och helt enkelt bara mig själv. Jag kan inte garantera på att jag kommer uppdatera varenda dag direkt, men jag kommer definitivt att återvända hit lite oftare nu, med tiden bilder och annat. Tyvärr måste jag erkänna att motivationen är ytterst låg trots att ambitionen finns där och jag vill inte förvandla den här bloggen till en enda lång text. Därför vänder jag mig till er: Hur gör ni för att få motivation? Jag hoppas ni vill fortsätta att återvända hit trots mitt opålitliga uppdaterande.

Eder högst vänliga hjärnätare

Jag tänker som bäst under rinnande vatten eller då jag ligger raklång under ett täcke och nattens tid på dygnet har gjort entré i mitt rum. Under dessa tider och situationer löser jag flest problem; själsliga som matematiska. Duschen fungerar bäst till det sistnämnda.

Natten är tiden då jag är helt öppen och sårbar ända in i själen; ett offer jag troligtvis måste göra för att kunna lösa problem på bästa sätt.

Vi talade en natt för inte så längesedan om vart våra favoritställen var; där vi helst vill vara. Jag svarade något så ambivalent som drömmen. Eftersom ordet dröm har olika betydelser i olika sammanhang och jag på universitetet lär mig att definiera det minsta lilla ord och definierar den dröm jag syftar på som det man i psykologiska och vetenskapliga termer kallar för REM-sömn.

För mig är drömmen en tillflyktsort där jag kan möta det som finns undertryckt och som jag kanske inte riktigt förstår. Att samtidigt kunna byta miljö är för mig väldigt stimulerande.

Att komma ihåg mina drömmar, som jag har en tendens till att göra, ser jag både som en liten gåva men samtidigt som en förbannelse. Som med allt har det en baksida. Tillsammans med de glada, skruvade och allmänt galna drömmarna kommer drömmarna fyllda med ångest eller farhågor som får mig att blunda och svälja extra hårt innan jag möter dagsljuset och arbetet med att tolka drömmarnas mening. För det tror jag att det döljer sig - ett budskap - i varje dröm.

Egentligen är drömmarna den plats då jag förstår mig själv som bäst.

Kvällens middag i form av en fransk omelett med kallrökt skinka, parmesan och salladsblad.

 

Trots en vecka härifrån har jag inget bättre att visa än dagens middag. Men mat tar upp väldigt mycket av mitt tänkande. Ofta vad jag ska laga till middag. Det har blivit lite av ett ångestmoment, med tankte på att jag har kört fast i samma mönster, samma mat. Detta irriterar mig för jag vill prova nya saker, men vågar inte riktigt ta steget till nya recept eftersom jag av någon anledning hittar något i varje recept som jag inte gillar. Ett steg i rätt riktning är att jag nu börjat köpa hem ett större urval av grönsaker.

 

Imorgon börjar vårterminen med nya ämnen och nya ansikten. mitt schema börjar inte helt oväntat med självstudier och jag ska börja läsa in mig på litteraturteori. Jag ser positivt på våren 2011. Det känns som om den har mycket att ge.

Lägenheten är städad och i sängen är det bäddat för två. Förberedelsen inför nästan termin är igång och jag beställde lite kurslitteratur. Imorgon åker jag hem till Skåne igen för en mitt-i-veckan-weekend för att se efter vad jag behöver ta med mig för att kunna fylla ut resväskan då jag åker till Nederländerna över nyår.

Nu är det äntligen den vecka jag längtat efter sedan början av oktober och snart har vi sjutton dagar tillsammans.

Jag hade tänkt att skriva om min första kyss, men jag kommer knappt ihåg när det skedde, så jag kommer möjligtvis att skriva ihop den med mitt favoritminne, som inkluderar en kyss.

(En dag försent)

Mina drömmar är bland det märkligaste jag brukar uppleva. Tidigare har jag funderat på att starta en blogg om mina drömmar, men ansett att det kan bli för intimt och möjligtvis en oregelbundenhet i publicering. På senare tid har jag upplevt att jag drömt i dröm, vilket jag har tyckt varit mycket märkligt. Är det verkligen normalt?

I natt drömde jag om att jag hade ett kärlekslöst förhållande med Justin Bieber och vi gifte oss i ett gammalt slott med stenväggar. Inte nog med det så var en leende Butter vigselförättare och hade det mest obehagliga ansiktsuttryck. Allt skedde i en svartvit färgsekvens.

Så här fullt har nog aldrig mitt köksbord varit av frukost.

Fick även en ny plåtburk att stoppa julgodiset jag gjorde igår i. God timing.

Förberedelserna innan dagens uppdrag. Förresten: Välkommen till mitt kök!

Nu åter till Thérèse Raquin!

Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Vad är kärlek.
Dag 5 – Min dag.
Dag 6 – Min bästa vän.
Dag 7 – Ett ögonblick.
Dag 8 – Min tro.
Dag 9 – Mina syskon.
Dag 10 – I min handväska.
Dag 11 – Den här veckan.
Dag 12 – Mina drömmar.
Dag 13 – Min första kyss.
Dag 14 – Mitt favoritminne.
Dag 15 – Min favoritfödelsedag.
Dag 16 – Detta ångrar jag.
Dag 17 – Den här månaden.
Dag 18 – Ett annat ögonblick.
Dag 19 – Det här upprör mig.
Dag 20 – Det här får mig att må bättre.
Dag 21 – Det här får mig att gråta.
Dag 22 – En första.
Dag 23 – Mina rädslor.
Dag 24 – Min favoritplats.
Dag 25 – Det här saknar jag.
Dag 26 – Mina ambitioner.
Dag 27 – Mina semestrar.
Dag 28 - Mina djur.
Dag 29 - Min skola/mitt jobb.
Dag 30 - Ett sista ögonblick.

Tända ljus får mig att komma i en pre-julstämning. Inte mer, inte mindre. Inte heller något julpynt.