braineater

Ännu en presentation avklarad på metodkursen. Bara en avhandling kvar att läsa. För att inte gå helt ner i böckernas värld använder jag pennan till annat.

Ja, det är inte världens konstverk, men det är ett sätt för mig att se om jag tappat stinget eller inte.

Kära vänner och bloggföljare,

jag har inte försvunnit från världens yta, jag bara slutade skriva. Jag mår bra och försöker äta frukt eller grönsaker varje dag. Det finns en anledning till varför allt slutade så tvärt då i mars. Jag hade en salstenta i postkolonialistisk och utomeuropeisk litteratur, som jag också klarade. Dagen innan tentan lyckades min laptop Mary (ja, jag döper mina datorer) dra på sig ett virus, eller liknande, som gjorde att jag inte ens kunde återställa den gamla apparaten. Oturligt nog skulle jag samma dag skriva C-uppgiften till tentan som vi fått ut i förskott och det framkallade panik i den lilla lägenheten. Som tur var fanns det en räddare i nöden som lånade ut sin laptop, som av en slump var en tvilling till Mary.

Sedan åkte jag till Stockholm och levde på kärlek en helg och bjöd på en dejt som ledde oss till Naturhistoriska muséet. Veckan därefter fick jag ett nytt tillskott till familjen av form av Wilson. Det är han mitt liv kretsar till nu och är min hjälpreda då jag skriver alla slags texter jag kan tänka på. Han hade sina problem till en början, men efter ett par uppdateringar verkar han nu fungera som en laptop ska.

Jag fortsatte åka till Stockholm med jämna mellanrum och en gång mötte vi varandra i Hässleholm för att låta hans föräldrar möta mina och det blev ett mycket lyckat resultat.

I min kursplan stod det att jag skulle författa en uppsats på G2-nivå och jag tänkte mest: Jaha, då får jag väl göra det. Det var terminens odrägligt hemska stressmoment och jag undrade hur tusan jag skulle kunna skriva en G3:a en termin senare. Men nu är jag här och försöker få mig själv till att få tankarna att tänka att en C-uppsats är nog inte så svårt egentligen bara man vet hur man gör. Jag har nog inte kommit så långt än, men jag är på väg.

Här emellan har det hänt mycket och jag tänkte summera det lite enkelt i punktform för att få med det viktigaste:

• Förutom Wilson fick jag två nya tillskott i familjen då jag fyllde 20. Två slöjskjärtar vid namn Fish Chow och Chips Nugget. Motiveringen till valet av present var: "Ja, men jag tänkte på din besatthet av fisk." Den där killen känner mig bättre än vad jag själv gör. Tyvärr lämnade Mr Chow oss mindre än en månad senare, men Nugget simmar vidare.
• Trots ett helt år med bara skönlitterärt läsande hade jag inte tröttnat på att läsa böcker under sommaren. Däremot har studierna påverkat mitt val av litteratur även på fritiden och jag har nog förvandlats till en bok-snobb om jag får säga det själv med en nypa salt.
• Jag knarkade filmen och särskilt trailern till Watchmen under våren.
• Vi firade två år tillsammans tillsammans, vilket var min högsta önskan för sommaren.
• Jag lärde mig att vara ifrån honom blir tuffare än jag trott.
• Jag klarade mitt första år på universitetet.

Nu har jag nya utmaningar på agendan och snart är jag halvvägs med studierna. Det finns några saker som jag just nu försöker klara av:

• Försöka hitta utbildningar utomlands för en termin eller två utanför Sveriges gränser.
• Komponera ihop en seriös och välskriven uppsats så att jag har en grund till en examen.
• Hitta fungerande flygtider till jul så att vi kan fira ihop.
• Lära mig mer holländska.

Och sedan ska jag samtidigt kombinera detta med att vara kär, sarkastisk och helt enkelt bara mig själv. Jag kan inte garantera på att jag kommer uppdatera varenda dag direkt, men jag kommer definitivt att återvända hit lite oftare nu, med tiden bilder och annat. Tyvärr måste jag erkänna att motivationen är ytterst låg trots att ambitionen finns där och jag vill inte förvandla den här bloggen till en enda lång text. Därför vänder jag mig till er: Hur gör ni för att få motivation? Jag hoppas ni vill fortsätta att återvända hit trots mitt opålitliga uppdaterande.

Eder högst vänliga hjärnätare