braineater

Jag tänker som bäst under rinnande vatten eller då jag ligger raklång under ett täcke och nattens tid på dygnet har gjort entré i mitt rum. Under dessa tider och situationer löser jag flest problem; själsliga som matematiska. Duschen fungerar bäst till det sistnämnda.

Natten är tiden då jag är helt öppen och sårbar ända in i själen; ett offer jag troligtvis måste göra för att kunna lösa problem på bästa sätt.

Vi talade en natt för inte så längesedan om vart våra favoritställen var; där vi helst vill vara. Jag svarade något så ambivalent som drömmen. Eftersom ordet dröm har olika betydelser i olika sammanhang och jag på universitetet lär mig att definiera det minsta lilla ord och definierar den dröm jag syftar på som det man i psykologiska och vetenskapliga termer kallar för REM-sömn.

För mig är drömmen en tillflyktsort där jag kan möta det som finns undertryckt och som jag kanske inte riktigt förstår. Att samtidigt kunna byta miljö är för mig väldigt stimulerande.

Att komma ihåg mina drömmar, som jag har en tendens till att göra, ser jag både som en liten gåva men samtidigt som en förbannelse. Som med allt har det en baksida. Tillsammans med de glada, skruvade och allmänt galna drömmarna kommer drömmarna fyllda med ångest eller farhågor som får mig att blunda och svälja extra hårt innan jag möter dagsljuset och arbetet med att tolka drömmarnas mening. För det tror jag att det döljer sig - ett budskap - i varje dröm.

Egentligen är drömmarna den plats då jag förstår mig själv som bäst.

Notering: Jag är nu tillbaka efter två månaders tystnad lite drygt. En av anledningarna är att jag lyckats dra på mig sjukdom tre gånger under januari månad och bloggandet prioriterades inte och glömdes därmed bort. Men nu börjar våren närma sig och har tagit med sig ny energi.

För några veckor sedan satte jag mig på ett tåg upp mot Stockholm, en stad som jag känner mig som en främling i. När jag skulle lösa en biljett av en SL-automat fick jag upprepa mig för att han skulle begripa min skånska. Anledning till varför jag reste dit är för att min hjärtevän bor där sedan mitten av februari. Detta är positivt för mig, för det betyder att jag kommer få träffa honom oftare.

Det var definitivt mer snö i Stockholm än i Växjö, vilket fick mig att uppskatta det klimat jag lever i. Då vi väl gick ut för att utforska området där han bor anlände vi till en sjö som jag misstänker var Mälaren. Isan var frusen så vi kom ut på en ö i sjön och utforskade den. J fick snö i sina skor. Jag klarade mig, för jag hade mina kängor.