braineater

Efter att vi kommit hem från campingen blev det andra äventyr och mer bowling. (Även denna gång blev mina resultat bara sämre och sämre.) (Del ett i inlägget under)

En lördag bestämdes det att vi skulle åka motorcykel ner till Limburg, vilket är en av Nederländernas sydligaste provinser med sin egen oförståeliga dialekt. Mål nummer ett var att besöka tre-länders-punkten (där Nederländerna, Tyskland och Belgien möts); den holländska versionen av Treriksröset. Vägen dit tog några timmar och eftersom jag inte själv har något motorcykelkörkort så blir jag alltid förpassad bakom pojkvännen. En positiv sak var att vi hade kommunikationsredskap med oss och därför kunde jag sitta och prata med honom utan större svårigheter. Men helt plötsligt fick jag höra av vi hade hamnat i Tyskland, som inte var riktigt en del av planen. Inte för att jag hade något emot det.

Vi lyckades ta oss tillbaka till Nederländerna igen och hamnade på turistsevärdheten tre-länders-punkten. Men på platsen fanns inte bara tre länders gränser utan också Nederländernas högsta punkt, som har en höjd på magnifika 321 meter över havet. Detta framstod för mig och mitt svenska synsätt på höjder, som en kulle.

Vidare begav vi oss mot Belgien, sedan en snabbvisit till Tyskland igen och sedan tillbaka till Nederländerna. Detta inom loppet av mindre än en minut.

Efter detta begav vi oss vidare till staden Valkenburg för att gå runt i staden. För mig var det varmt, olidligt varmt att gå runt i motorcykelkläder och ville inget hellre känna på blåsten genom min motorcykelhjälm. Men vi lyckades besöka Valkenburg samtidigt som det anordnades International Street Painting Festival mitt på gatorna. Konstälskare som jag är så hade jag inget emot detta utan strosade rundor bland konstnärerna medan de arbetade. Blev väldigt imponerad av deras arbeten, men jag kunde inte hitta någon som representerade Sverige.